Eskiluska

Ve och fasa! Jag har läst något helt motbjudande i dagens DN: patetiske Thommy Berggrens personangrepp på Lars Norén.

Länge sedan jag blev så provocerad.
Inte av att Berggren skriver elaka saker om Norén, nej det bryr jag mig inte ett dugg om. Om en uppblåst och ytterligt patetisk manschauvinist - finner inga andra ord för Berggren som infantilt nog utropar sig själv som bäst i klassen, samt inragerar sig i kategorin "de stora grabbarna" (han är uppenbarligen inte tillräckligt upplyst för att vara kapabel att nämna någon av "de stora brudarna") - verbalt pucklar på en annan gubbtjuv så må så vara.

Det som stör mig är att DN sänker sig till rännstensnivå och publicerar denna privata, och (gubb)teaterinterna, svada. Vad har hänt? Varför befinner DN helt plötsligt på samma låga nivå som kvällstidningarnas löpsedlar? Hur kommer det sig att kulturredaktionen helt plötsligt tycker det är OK att förolämpa sina läsares intelligens med sådan okvalificerad smörja???

Som DN-prenumerant känner jag mig djupt förorättad. Jag har ju t.o.m. betalat för att få hem detta dravel till mitt köksbord. Jag vill ha upprättelse! DN:s kulturchef eller kulturredaktion eller vem det nu var som bestämde att publicera dagens bottennapp borde ta sitt ansvar och genast avgå.


Läs även andra bloggares åsikter om Lars Norén, Thommy Berggren

"Gröndal, so much middle class as you can get"
Jens Lapidus i helgens DN söndag.

Vår hemtelefon har gått sönder.
Vår CD-spelare har gått sönder.
Vår gamla skrivare gick sönder.
Den nya skrivaren jag köpte gick sönder.
Min mobil har gått sönder.
Jag fick virus på bägge datorerna.
Jag köpte en andra ny skrivare.
Nu har den andra nya skrivaren också gått sönder.

Företaget jag köpte den första nya skrivaren av vägrar ge mig pengar trots att jag fått löfte om återbetalning (köp ALDRIG något på pixmania.com --> det är ett rent bedrägeriföretag med lagvidriga avtalsvillkor och usel, för att itne säga obefintlig, kundservice!).

Jag är ilsk som ett jävla bi.
Täntke trösta mig med att spela lite musik på datorn.
Men nähä, då hade helt plötsligt mina inställningar i iTunes försvunnit.

JAG GER UPP!! VÄRLDEN ÄR EMOT MIG!

Läs även andra bloggares åsikter om sönder, virus, pixmania, usel support, iTunes

Förra veckan när jag satt på morgontåget på väg upp till Uppsala fick jag den bästa komplimangen jag har fått på väldigt väldigt länge. Jag satt (som så ofta) och sminkade mig i kupén, det är sånt jag nästan aldrig hinner göra innan jag rusar iväg på morgonen. Och när jag satt där och kladdade som bäst kom det förbi en man som sa:

"Excuse me, you don't need that, you are beautiful by nature."

Detta framfördes på ett mycket vänligt sätt, inte alls sliskigt på något vis. Och hur lite jag än höll med honom så kunde jag inte låta bli att bli riktigt glad, ja nästan rörd faktiskt. Jag har ju varit så trött och blek och glåmig och svart under ögonen den senaste tiden att den där kommentaren var i princip det som jag allra mest behvöde höra just då.

Tack snälla mannen på tåget!


Andra bloggar om: tåg, smink, komplimanger

Jag skulle vilja läxa upp både comhem och D-Link riktigt ordentligt. För nu har jag kämpat med mitt kombinerade telefoni- och bredbandsmodem och min bredbandsrouter alldeles för länge för att det skall kunna anses som rimlig installationstid.

Och NEJ, det är faktiskt inte jag som är ett pucko. För det första så var det comhem som hade glömt att registrera mitt nya modem för sina tjänster. Vilket innebar att jag ägnade halva kvällen igår åt att få igång något som absolut inte gick att få igång. Och det var som sagt inte mitt fel.

Nåväl, när jag till slut fick igång mitt nya modem så visade det sig att proceduren att skapa ett nätverk här hemma var ett jäkla lotteri. Först så strulade det med saker som hade med min ISP (Internet Service Provider = i detta fall comhem) att göra.

Alltså ringde jag comhems support. Först kom det en lång harang i telefonen om både det ena och det andra. Ni vet den där vanliga rappakalja-ramsan som skall inbringa lite extra pengar. Men den här gången så var den irriterande extra lång. Det tog flera minuter innan jag till slut fick veta att jag var placerad i kö. Med köplats nr 28, thanks a lot....

Inte nog med att att det är lång väntetid till supporten, nej då, jag får dessutom betala 23 öre/min för dessa supportsamtal. När jag ödslar min dyrbara tid på att vänta på att företaget comhem, som jag faktiskt betalar pengar till för att de skall leverera vissa tjänster, skall ha tid att ge mig min rättmätiga kundsupport, så menar de alltså att det är jag som skall betala för detta. Ursäkta, men hur f*n fungerar den logiken...?

Ja, på det här sättet har det fortsatt hela kvällen/natten. Allt har strulat. När jag väl fick mina förehavanden med comhem lösta så visade det sig naturligtvis vara bredbandsrouter-leverantören, D-Link, som var det egentliga problemet. Och hur kunde de hjälpa mig då? Jo, genom att inte ha någon support alls på helger. IDIOTER! När tror de att folk har tid att sitta och pyssla med sånt här??? Kontorstid på vardagar eller vad??? SUCK!

Nåja, jag har nu kämpat mig igenom hundra miljarder hjälp-till-självhjälp-avsnitt på bägge mina datorers supportsidor samt lika många dito på det globala nätet och ÄNTLIGEN har jag ett fungerande hemnätverk med en bredbandsrouter som tillåter mig att surfa fritt i lägenheten med min bärbara dator.

Men nu undrar jag, är det comhem eller D-Link jag skall skicka fakturan till? Vem betalar mig för att jag har tvingats ödlsa orimligt mycket av min dyrbara tid på att få de tjänster jag har köpt av dem att fungera?

Mitt timarvode ligger på 650 kronor + moms. Varsågod och betala!


Andra bloggar om: comhem, D-Link, usel support, dålig service, bredband, trådlöst internet

Jag tänkte dela med mig av några städtips till de som, liksom mig, inte gillar att städa men som inser att det finns tillfällen då man måste, eller åtminstone borde, städa. Som när man får gäster t.ex. Vilket jag får imorgon kväll. Alltså var det dags att städa idag.

Jag har givetvis skjutit på städningen hela dagen. Så tråkigt är det. Men det ligger också en medveten strategi bakom det beslutet. Och här kommer första tipset:

1) Städa när det har blivit mörkt ute
Skjut upp städningen till det har blivit kväll eller natt. När det är mörkt ute blir det ofrånkomligen också mörkare inne och då syns helt enkelt inte skiten lika bra, ditt hem ser renare (alt. mindre smutsigt) ut än vad det egentligen är och städningen går därmed fortare.

2) Ta av dig glasögonen
Principen är densamma som i tipset ovan. Ser man inte smutsen så går det snabbare.

3) Fuskstäda
Strunta i att städa alla ytor som är mer eller mindre fördolda. Dvs. hoppa över städningen under sängen, bakom soffan, mellan skrivbordshurtsarna osv.

4) Göm smutsen
Städa efter devisen: fläckar som inte syns finns inte. Försök gömma smutsfläckarna med hjälp av andra föremål. Vem bryr sig om det finns en gammal odefinierbar fläck under en blomkruka eller en filt eller en fotpall eller en bärbar dator eller en kattbädd eller vad du nu kan hitta på...

5) Rangordna & koreografera
Städa mest där du vet att dina gäster kommer att vistas när det fortfarande är ljust. Städa näst bäst där de kommer att vara när det blivit mörkt alt. när de har druckit tillräckligt mycket vin för att inte lägga märke till skiten i den närmsta omgivningen. Se också till att koreografera dina gäster väl. Om du har planerat en köksmiddag se då till att ingen gäst lämnar (det välstädade) köket för att slänga sig i soffan i (det ostädade) vardagsrummet efter maten.

Det finns några ställen du inte kommer undan, de här måste städas:

I) Köket
Ingen gäst kommer att tycka att middagsmaten är aptitlig om du har tillagat den i ett sunkigt och skitigt kök. Och du vill naturligtvis helst undvika att dina köksbakterier matgiftar gästerna.

II) Toaletten
Skitiga toaletter är extremt motbjudande och kan lätt framkalla bacillskräck också hos den mest luttrade. Undvik att dina gäster osökt kommer att tänka på Anticimex när de "pudrar näsan".

Och vad gör man då om det ändå inte funkar? Om man hamnar i ett akut läge och absolut inte hinner städa? Jo, intala då dig själv - och försök gärna att på ett trovärdigt sätt upprätthålla den attityden gentemot dina gäster också - att det är bohemian chic att leva i ett skitigt och stökigt hem.


Andra bloggar om: städtips, städning, mörker, fusk, middag, gäster, fläckar, smuts, bohemian chic

Jag tycker att fötter är äckliga och fula kroppsdelar. Per definition. Fötter är motbjudande, basta! Jag tror aldrig att jag har sett ett par fötter som jag har tyckt varit vackra. Och nu inkluderar jag inte bara mina egna fötter (som jag hade grymma komplex för när jag var yngre) utan även alla mina näras och käras fötter. Det finns inga försonande drag någonstans. Tut mir leid, men jag gillar verkligen inte fossingar. De stinker. I dubbel bemärkelse.

Med ett undantag: bebisfötter! Och jo, jag tyckte faktiskt visst om bebisfötter även innan jag själv fick barn, så det har absolut inte med det att göra. Saken är den att bebisfötter saknar något som lite äldre barns och vuxnas fötter aldrig kommer ifrån. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men det där småäckliga (och ibland ganska jätteäckliga) som karaktäriserar alla fullvuxna fötter är ännu inte utvecklat på bebisfötter. Tack och lov! Kolla bara in de här små tåfisarna, oemotståndliga! :-)

Ja, rätt gissat, det är lilla H:s fötter ni ser på bild.

Oordnade pappershögar har förföljt mig ganska länge. De senaste åren har det hela blivit smått absurt. Jag staplar ohämmat jobbpapper, tidningar - inte minst gamla kulturbilagor ur DN - tidskrifter, kvitton, viktiga brev, oviktiga brev - framför allt oöppnade brev! - tidningsurklipp, småhäften, vykort, anteckningsböcker, egna och andras manuskript, kladdpapper, reklam, stipendeannonser, annonser om ledigförklarade jobb, vernissagekort, obetalda (oftare än betalda) räkningar, diverse kom-ihåg-listor osv. osv. på varandra...

Tja, i princip allting i pappersformat hamnar förr eller senare i någon av mina oordnade pappershögar. Och det gjorde faktiskt ingenting så länge jag hade någon form av kontroll över oredan. Men det hela gick överstyr någon gång när jag gick in i sista avhandlingsfasen präglad av ångest och panikstress (dvs. för ett och ett halvt år sen - eller är det mer...?), och sedan dess har jag inte kunnat få någon som helst kontroll över mina pappershögar.

Jag har gjort flera ytterst seriösa försök nu i sommar när jag har varit föräldraledig (varför jag nu skall ägna min föräldraledighet åt det...?). Och jag måste säga att jag har kommit en bit på väg, men jag lyckas aldrig bli riktigt klar. Och mellan varje försök så hinner jag naturligtvis att ställa till det igen...

Ta t.ex. högen längst till vänster på mitt skrivbord. Jag har en otäck känsla av att det ligger viktiga papper i den = papper som informerar om att jag snarast behöver åtgärda det ena eller det andra. Samma sak gäller den mycket snarlika hög som ligger på en av stolarna i köket. Ytterligare en hög ligger i en hylla i vardagsrummet. Och så finns det så klart fler både där och i arbetsskrubben. Och fortfarande några på fönsterbrädet i vardagsrummet och en invid sängen och... det tar aldrig slut!

Det obehagliga är att har jag ingen kontroll, vilket - nota bene! - inte är samma sak som gammal präktigt hederlig "ordning och reda", över alla mina papper(shögar) så har jag ingen kontroll över mitt liv. Jag måste helt enkelt ta kommandot över pappersinvasionen och börja vara strukturerat oordningsam igen.

Jag har gjort det igen! Sovit till lunchtid alltså.

Det här börjar bli hopplöst, jag har vänt på dygnet totalt. Jag somnar knappast före 2 på natten och sen blir jag sjukt trött av morgonamningarna som kommer ett gäng på raken från 5-tiden ungefär och det hela slutar alltså med att jag trynar bort hela förmiddagen i sängen...

Inte för att det är någon som bryr sig (tror jag?), men när jag väl ska ta tag i mitt mer professionella och normala (?) liv igen så kommer det ju bli tokjobbigt. Imorgon har jag ett möte kl 10 på morgonen t.ex. Och jag gruvar mig redan nu för att behöva gå upp så tidigt...

HURRA!!! Idag kom jag äntligen i ett par av mina pre-graviditetsjeans :-) Fatta vilken seger, jag har verkligen väntat på detta. Inte för att det beror på att jag har börjat springa och bli hurtig (som planen egentligen var), men skit samma. Huvudsaken är att jag kan använda ytterligare ett plagg i gardedroben.