Eskiluska

moar funny pictures

Igår bestämde jag att morgonens uppkastning från Mymmel var en kattkräka för mycket. Det var dags att ringa veterinärmottagningen. Och jag blev inte förvånad över vad de sa. Det lilla kattskrället måste få äta lite som hon vill. Inte i enlighet med de fasta tider som är uppställda efter Krokos diet. För tydligen blir det så att det går för lång tid mellan måltiderna för Mymmels del och då blir magen för tom och hon kan inte behålla det hon sedan trycker i sig. Och så kan hon visst få magkatarr också. Inte bra.

Men hur ska jag få ihop det? En katt som äter för mycket och vars matintag måste begränsas varje dag och en katt som nästan äter för lite och som måste ha tillgång till små munsbitar dygnet runt.... Jag kan ju knappast ha dem inlåsta i skilda rum på dagarna när vi är borta.

Kan inte låta bli, måste delge länken till denna skojiga kattsajt. Det krävs eventuellt en viss typ av humor för att uppskatta det roliga i det hela. Har man inte den går det bra att bara beundra alla söta katter utan att skratta.

Jag har idag blivit rejält misshandlad av min numera inte alls så tjocka katt Buster. Vi har hos veterinären för att ordna med den årliga vaccinationen (dessvärre mer än ett halvår för sent...) och kattaskrället blev alldeles skogstokig!

Först fräste hon mest som hon brukar göra när främmande människor försöker approchera henne. När vi sedan skulle försöka få på henne en strut så att hon inte skulle kunna bitas bröt helvetet ut...

Det slutade med att jag fick riv- och klössår över hela händerna och armarna och fick plåster o bandagage o spritkompresser av veterinären.

Trots en insats av mig och tre (!) veterinärer gick det inte att ta sprutan på henne när hon var på undersökningsbordet. Till slut lyckades jag få ner henne i en järnbur och veterinären kunde låsa in henne och sticka in sprutan genom gallret.... Jösses vilken kalabalik!

En positiv sak var dock att veterinären tyckte att hon såg normalviktig ut och när jag vägde henne så visade vågen på ynka 4,3 kg! Dieten har givit resultat alltså, förra gången vi var hos veterinären så fick hon ju diagnosen "fetma"....

Jorå, nu har det hänt, tjocka kattens första hopp från balkongen på nya rymningsäventyr. Hur länge hon var ute har jag ingen aning om, jag hörde bara helt plötsligt att det var en katt utanför som lät ovanligt mycket och när jag tittade ner från balkongen så stod den lilla fisen där och jamade och ville komma in...

En sak till idag: häromnatten när jag sov som allra värst och vaknade stup i kvarten så var i alla fall tjocka katten en tröst i mörkret. Hon lade sig på kudden bredvid mig när jag släckte lampan för dagen och låg kvar precis hela natten. Varje gång jag vaknade och slog upp ögonen så fanns hon där, tjock och mjuk och gosig och jättefin!

Mitt i natten finns det vissa katter (som normalt sett bara är sjukt söta) som blir ganska irriterande. En av dem är Mymlan. Jag förstår verkligen inte vad det är hon är ute efter! Hon jamar (högt!) och krafsar (maniskt!) på dörrar och bokhyllor och gud vet vad. Resultat: det är ganska svårt att somna. Just ikväll har jag ju inte försökt än (och jo tack, jag VET att klockan är löjligt mycket, men är man en nattmänniska så är man...).

Men framförallt så undrar jag ju vad satan det är hon är ute efter?!?! Jag tycker att jag har försökt med det mesta: gett henne extra mat, gosat extra mycket, lekt med henne, försökt bereda sovplats för henne i sängen... Vad mer kan man göra??? Vid dessa tillfällen kommer hon jamandes så fort man säger hennes namn (aldrig annars!), men sen spelar det liksom ingen roll vad man gör. Jag klappar & klappar & gosar & gosar & leker & leker, men nej, hon vägrar slå sig till ro...

Jag har en viss känsla av att hon framför allt är ute efter uppmärksamhet, och odelad sådan. Och hur lätt är det att uppfylla det? Nja, så länge jag själv sitter och pular med grejer så är det väl OK, men annars... Stackars lilla fis, vad är det hon vill egentligen??? Och varför alltid mitt i natten? Och varför är hon alltid den av alla gosefisarna som till slut lägger sig att sova någon annanstans än i sängen??? (Kroko & Fjärtis brukar inta sina platser på kudden resp. vid Jens knän regelbundet).

Jag kan ju inte annat än att bli lite bekymrad så klart. Är det kattmobbning som gör att hon inte törs sova med mig (vad Kroko kan ta sig till skall man inte underskatta...)? Eller är hon ledsen i ögat i allmänhet? Har jag gjort något fel? Jag som trots allt tycker att jag nästan är lite överdrivet petig med katterna...

Suck. Nåja, här kommer i alla fall ett tribute till minsta fisen Mymmel, en idolbild från ett av hennes gosigare tillfällen :-)
Kolla in gosekatten & bli avundsjuk!!!