Eskiluska

Måste länka till en krönika jag läste i DN i morse. Om man går författarens linje så är jag fortfarande fullständigt normal, inte dugg spelberoende :-)

Jag har (åter)upptäckt ett nytt dataspel: Baldur's Gate! Det är fullkomligt livsfarligt naturligtvis, men ack så kul... Jag får verkligen skärpa mig för att inte sitta uppe hela nätterna och dra iväg med min kära Vile Victoria på nya äventyr. Undrar just om man har en missbrukarmentalitet medfödd eller om den aktiveras av "rätt" saker? BG får iaf min dataspelsmissbrukskaraktär att krypa fram.
/Vile V

Efter en kväll med mina mest WoW-besatta vänner så förstår jag att det inte finns några dataspelsalternativ för min del just nu. Sims vinner utan tvekan över WoW. Inte för att WoW skulle vara tråkigt eller så, snarare tvärtom, det verkar ju hur bedrägligt och beroendeframkallande som helst. Livsfara alltså! Skall jag klara att skriva klart avhandlingen finns bara en sak som gäller: I'll stick with Sims 2! (och helst inte ens det....)

Det här gäller fram till disputationen. Efter nyår när jag är plågsamt arbetslös och överkvalificerad akademiker så framstår saken naturligtvis i helt annat läge....

Hm, är farligt nära att lockas in i World of Warcraft-träsket. Har inte spelet så ännu är det inte någon akut situation, men jag har i alla fall börjat tänka tanken att jag kanske skulle skaffa mig det. Eller Age of Empires III. Jag vet inte riktigt.

Det senare kanske är bättre ändå för jag är ju lite anti det där med att spela med och/eller mot andra på nätet. Jag gillar att bara spela mot datorn och ställa in svårighetsgraden så att det inte finns några som helst tvivel om att JAG kommer att vinna. Barnsligt kanske, men är det inte det hela dataspelsgrejen är ändå i grund och botten??? Leksaker för vuxna barn helt enkelt.

Nåväl, vad hade mitt liv varit utan Age of Kings, Sims och Tropico? Jäkligt mycket tråkigare, så mycket kan jag säga.