Eskiluska

Jag tycker att fötter är äckliga och fula kroppsdelar. Per definition. Fötter är motbjudande, basta! Jag tror aldrig att jag har sett ett par fötter som jag har tyckt varit vackra. Och nu inkluderar jag inte bara mina egna fötter (som jag hade grymma komplex för när jag var yngre) utan även alla mina näras och käras fötter. Det finns inga försonande drag någonstans. Tut mir leid, men jag gillar verkligen inte fossingar. De stinker. I dubbel bemärkelse.

Med ett undantag: bebisfötter! Och jo, jag tyckte faktiskt visst om bebisfötter även innan jag själv fick barn, så det har absolut inte med det att göra. Saken är den att bebisfötter saknar något som lite äldre barns och vuxnas fötter aldrig kommer ifrån. Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men det där småäckliga (och ibland ganska jätteäckliga) som karaktäriserar alla fullvuxna fötter är ännu inte utvecklat på bebisfötter. Tack och lov! Kolla bara in de här små tåfisarna, oemotståndliga! :-)

Ja, rätt gissat, det är lilla H:s fötter ni ser på bild.

Resa kollektivt med barnvagn är generellt sett inte så kul. De gamla röda SL-bussarna i Stockholm är t.ex. mer eller mindre livsfarliga om man försöker kliva av eller på med barnvagn utan att få hjälp. Trappstegen är nämligen så höga att ett spädbarn i vagn skumpar så mycket att det lätt kan ramla ur om man försöker ta sig på.

SJ:s regionaltåg är inte heller särskilt anpassade för barnvagnar (och tänk då hur illa det måste vara för rullstolsbundna!). De har höga trappsteg som är lika livsfarliga som SL-bussarna. Med lite möda går det att ta sig ombord själv, men av kommer man helt enkelt inte utan hjälp.

Oftast så finns det ju människor i närheten som man kan be om hjälp, och hittills har det fungerat hyfsat bra för mig och lilla H när vi varit ute och rest ensamma. Men häromdagen åkte jag tåg till Uppsala och stötte på en riktig jävla surpuppa som gjorde mig både ledsen och förbannad.

Jag hade redan på perrongen kollat in en vagn där det stod att det fanns rullstolsplatser, vilka också funkar för barnvagnar. Jag tog mig ombord på vagnen, fick hjälp av en vänlig man, och så skulle jag sätta mig vid en av rullstolsplatserna. Istället för dubbla säten har rullstolsplatserna bara två enkla säten mitt emot varandra. Och på det ena sätet satt SURPUPPAN, en medelålders kvinna med medhavd lunch. Hon hade slängt sin väska + dator på sätet mitt emot och jag bad vänligt att få sätta mig där. Det fanns liksom ingen annan plats i tågvagnen där barnvagnen kunde stå. Hade jag satt mig någon annanstans så hade jag blockerat hela gången.

Och vad händer då? Jo, den jävla surcitronen blir irriterad och säger att det finns rullstolsplatser i flera vagnar på tåget, jag kunde ju ta någon av dem istället. Tja, det var ju naturligtvis fullt möjligt. Men faktum var ju att tåget snart skulle gå och jag påpekade för henne att det ju trots allt är ganska knöligt att kliva av och på tåget med barnvagn. Och att gå genom tåget till en annan vagn är en fullkomlig omöjlighet.

Surpuppan på tåget rev då raskt ihop sin medhavda lunch och sa med mycket otrevlig ton att "jaha, då får väl jag plocka ihop min lunch och flytta då". Vilket hon också gjorde. Men det hade hon ju naturlitgvis inte behövt göra, allt jag ville var ju att få sitta intill barnvagnen och lilla H på den ena platsen där hon hade lagt sitt bagae. Hon hade kunnat sitta kvar med sin förbaskade lunchlåda!!

Jag blir både genuint ledsen och fly förbannad på sånt beteende. Jag satt hela resan på väg till Uppsala och funderade på kommentarer jag i efterhand önskade att jag hade sagt till henne. Istället för den artiga tacksamhet jag uppvisade när hon tjurade iväg från "sin" plats. Och nu när jag tänker på det så kan man ju undra varför hon överhuvudtaget hade gått och satt sig på en rullstolsplats. Hon hade ingenting där att göra. Hoppas att hon som straff fick en riktigt dålig dag i Uppsala.


Andra bloggar om: SL, SJ, barnvagnar

HURRA!!! Idag kom jag äntligen i ett par av mina pre-graviditetsjeans :-) Fatta vilken seger, jag har verkligen väntat på detta. Inte för att det beror på att jag har börjat springa och bli hurtig (som planen egentligen var), men skit samma. Huvudsaken är att jag kan använda ytterligare ett plagg i gardedroben.

Från docent till en dubbel treo - på sex veckor! Tja, det är så det ser. Målet och meningen med mitt liv ändrades ganska snabbt efter det att bebis kom. Imorse var jag långt ifrån mina docentdrömmar - allt jag ville ha var en dubbel treo och ett huvud som det gick att stå ut med. Sen kändes det som att allt annat var ganska mycket skit samma...

Ja, givetvis är det jag som står för spänningen i tillvaron! Fick migrän och skulle ta en tablett för att bli av med skiten. Och så tar jag min klantskalle en sömntablett istället.... Förpackningar ser numera ganska lika ut och var väl lite ouppmärksam som vanligt. Lätt hänt alltså. Tycker jag i alla fall.

Stackars far och bebis blev lämnade ensamma i sticket. För innan jag somnade ville jag först äta mat. Först därefter försökte jag ge bebis lite mat, men det gick inte så bra. Och det var väl inte en bra idé överhuvudtaget med tanke på att jag hade sömnmedel i kroppen. Så istället försökte jag pumpa ut lite mjölk så att bebis kunde få mat ändå, men jag råkade visst somna när jag gjorde det och hällde ut det lilla jag hade lyckats producera i soffan.

Eftersom det ändå var kört med amning så tog jag en migräntablett också, och blev så klart ännu mer groggy. Och sen sov jag mycket gott ganska länge....

Numera tittar jag noga på förpackningen innan jag stoppar i mig några medikamenter, för det är ju inte riktigt så att det går fint med vilka piller som helst...

Ja, så kom hon, den allra minsta lilla fisen: fröken Hedda, född 22 maj vid sjusnåret på morgonen. Hon var vänlig nog att skynda sig ut. Inte bara det att hon kom två veckor för tidigt, när hon väl hade bestämt sig för att det var dags så gick det snabbt också, ynka fyra timmar och sen var bebis där :-)

Och självklart är jag och J precis som alla andra föräldrar, vi tycker nämligen att just vår bebis är den finaste och vackraste som har kommit till världen! En liten luden fis som är näpen och luktar mycket gott. En bedårande liten puppa helt enkelt!