Eskiluska

Oordnade pappershögar har förföljt mig ganska länge. De senaste åren har det hela blivit smått absurt. Jag staplar ohämmat jobbpapper, tidningar - inte minst gamla kulturbilagor ur DN - tidskrifter, kvitton, viktiga brev, oviktiga brev - framför allt oöppnade brev! - tidningsurklipp, småhäften, vykort, anteckningsböcker, egna och andras manuskript, kladdpapper, reklam, stipendeannonser, annonser om ledigförklarade jobb, vernissagekort, obetalda (oftare än betalda) räkningar, diverse kom-ihåg-listor osv. osv. på varandra...

Tja, i princip allting i pappersformat hamnar förr eller senare i någon av mina oordnade pappershögar. Och det gjorde faktiskt ingenting så länge jag hade någon form av kontroll över oredan. Men det hela gick överstyr någon gång när jag gick in i sista avhandlingsfasen präglad av ångest och panikstress (dvs. för ett och ett halvt år sen - eller är det mer...?), och sedan dess har jag inte kunnat få någon som helst kontroll över mina pappershögar.

Jag har gjort flera ytterst seriösa försök nu i sommar när jag har varit föräldraledig (varför jag nu skall ägna min föräldraledighet åt det...?). Och jag måste säga att jag har kommit en bit på väg, men jag lyckas aldrig bli riktigt klar. Och mellan varje försök så hinner jag naturligtvis att ställa till det igen...

Ta t.ex. högen längst till vänster på mitt skrivbord. Jag har en otäck känsla av att det ligger viktiga papper i den = papper som informerar om att jag snarast behöver åtgärda det ena eller det andra. Samma sak gäller den mycket snarlika hög som ligger på en av stolarna i köket. Ytterligare en hög ligger i en hylla i vardagsrummet. Och så finns det så klart fler både där och i arbetsskrubben. Och fortfarande några på fönsterbrädet i vardagsrummet och en invid sängen och... det tar aldrig slut!

Det obehagliga är att har jag ingen kontroll, vilket - nota bene! - inte är samma sak som gammal präktigt hederlig "ordning och reda", över alla mina papper(shögar) så har jag ingen kontroll över mitt liv. Jag måste helt enkelt ta kommandot över pappersinvasionen och börja vara strukturerat oordningsam igen.

Jag ändrade just rubriken till den här kategorin. Jag lade till ett frågetecken efter konstaterandet att avhandlingsångesten är ett avslutat kapitel. För jag vet faktiskt inte om den är det.

Jag besökte mitt gamla arbetsrum i Uppsala idag och jag drabbades av högst blandade känslor när jag klev in i det. Mina sista månader i det där rummet var så kvalfyllda och hetsiga att ångesten fortfarande sitter kvar i väggarna.

Det är med andra ord verkligen på tiden att jag tömmer rummet helt på mina saker, flyttar ut för gott och försöker förtänga hur det faktiskt var att avsluta en doktorsavhandling i ett tillstånd av mental, intellektuell och fysisk utmattning. Urk.

Oh yes, det gick bra!!! :-) Mycket bättre än vad jag vågat hoppas på. Så nu är det klart. It's over and done with. Ingen mer avhandlingsångest!! Inte någonsin. För resten av mitt liv. För så himla dum är jag inte att jag tänker disputera två gånger.

Och nu ryker mitt tidigare motto på bloggen också. Nu står det inte längre mellan disputera eller dö. Nu är det bara att bejaka mina titlar och leva väl som gäller. Kalla mig gärna Frau Doktor ;-)

Imorgon smäller det. Jag vet inte om det börjar bli läge att be min sista bön till Gud (jag kanske borde passa på nu innan jag går ur kyrkan....?). Eller om jag helt enkelt skall ta femtio djupa andetag och låta det som sker ske.

Snälla Gud, tomten, påskharen, valborgshäxorna, någon, vem som helst: låt det gå bra! Please?

Jag borde kanske ta bort den där underrubriken på bloggen snart? Disputera eller dö... Himla piffigt. Fast det kanske skall vänta tills jag är klar. Tills det hela är över och jag kan bli en normal (?) människa igen. När jag aldrig mer kommer att behöva ha avhandlingsångest!!!! Jeez, det skall bli skönt.

Ett utdrag ur Hur man undviker att disputera - handledning för doktorander, Sam Ask, fil.kand. h.c.
Läs och lär...

Schema för typiska doktorandarbetsdagar
"Nedanstående arbetsscheman är typfall som bygger på egna empiriska studier som kommer att redovisas i min avhandling (Ask, forthcoming). Det viktigaste resultatet av dessa studier är att den effektiva normalarbetstiden per dag för doktorander av alla personlighetstyper tenderar mot en tidslängd som jag kallar Asks konstant och som uppgår till exakt 29 minuter.

1. Typisk arbetsdag för depressivt lagd doktorand
10.00 Vaknar.
10.00-10.30 Mediterar över doktorandens svåra lott.
10.30-10.45 Klär på sig.
10.45-11.30 Äter frukost och läser tidningen.
11.30-12.00 Letar efter en bortkommen artikel.
12.00 Går hemifrån.
12.10 Missar bussen; nästa går inte förrän om en halvtimme.
12.10-12.40 Väntar på nästa buss.
12.40-13.00 Åker till universitetet.
13.00-13.15 Diskuterar doktorandernas svåra lott med meddoktorand.
13.15-14.10 Lunch.
14.10 Finner att alla läsplatser i biblioteket är upptagna; går till kafeterian.
14.40 Återvänder till biblioteket; finner läsplats, markerar densamma.
14.45-14.55 Står i kö för att få ut bok.
14.55-14.59 Vässar blyertspennan.
14.59-15.04 Toalettbesök.
15.05-15.34 ARBETAR MED AVHANDLINGEN.
15.35-15.50. Rökpaus.
15.51 Återvänder till läsplatsen.
15.52 Inser att det är sista dagen att betala hyran och att banken stänger halv fem.
15.53. Lämnar läsplatsen.
15.54-17.30 Diverse ärenden.
17.30 Återvänder hem; dödstrött.
17.30-18.00 Läser kvällstidningen.
18.00-18.30 Lagar mat.
18.30-19.15 Äter middag.
19.15-19.30 Diskar.
19.30-20.00 Ser Rapport på TV.
20.00-22.00 Skulle egentligen jobba med avhandlingen men fastnar framför en långfilm på TV.
22.00. Stupar i säng; dödstrött.
Effektiv avhandlingstid: 29 minuter. (=Asks konstant)

2. Typisk arbetsdag för maniskt lagd doktorand
07.00 Vaknar, stiger genast upp och klär på sig.
07.10-07.40 Morgongymnastik.
07.40-07.50 Frukost, läser tidningen.
07.50-08.10 Cyklar till institutionen.
08.10-09.00 Förbereder undervisning.
09.00-10.30 Undervisar.
10.30-10.40 Dricker kaffe.
10.40-10.59 ARBETAR MED AVHANDLINGEN.
11.00-11.55. Sammanträde med doktorandrådet.
11.55-12.30 Lunch.
12.30-14.00 Vikarierar för sjuk studievägledare.
14.00-14.45. Sammanträde med fakultetens arbetsgrupp för höjande av genomströmningstakten på forskarutbildningen.
14.45-15.45 Spelar badminton.
15.45-15.50 Dricker kaffe.
15.50-16.00 ARBETAR MED AVHANDLINGEN.
16.00-17.00 Lyssnar på gästföreläsning.
17.00-18.00 Förbereder postseminarium (köper vin på systemet).
18.00-21.00 Deltar i postseminarium; diskuterar ivrigt med gästföreläsaren.
21.00-21.20 Cyklar hem.
21.20-22.00 Rättar skrivningar.
22.00. Stupar i säng; dödstrött.
Effektiv avhandlingstid: 29 minuter (=Asks konstant)."

Jag blir aldrig bättre än så här, det är bara att inse. Även om det suger. Bajs.

Det blir visst bara en ring i år. Jag har fått respit. Eller jag bad om respit och fick det beviljat rättare sagt. Kan hålla på med avhandlingsmanuset fram till slutet av september nu. Framflyttningen innebär en liten knäck på självförtroendet så klart, men samtidigt en stor lättnad (man kan iofs fråga sig varför just jag skall behöva vara "duktig flicka" och hålla tiden när flera andra inte gör det). Nu har jag i alla fall en rimlig chans att göra något vettigt av de senaste fyra årens arbete.

Om allt skiter sig med avhandlingen och jag misslyckas med att disputera så kan jag ändå glädja mig åt att ha fått en ring i år - vigselringen! Idag har jag varit gift i precis en vecka och den ringen smäller ganska högt må jag säga. Men det är klart, det vore ju fint om jag kunde få en doktorsring på andra handen innan året är över. Håll tummarna för mig...

Ja, nu är det bara tre veckor kvar tills jag skall lämna in mitt avhandlingsmanus. Jag pendlar mellan att känna mig hysterisk och apatisk...